När Tord Olsson, Staffan Persson och Mikael Reinholdsson startade Softhouse 1996 fanns det ingen storslagen, komplicerad affärsplan. Drivkraften var mycket enklare än så: de ville bygga en schysst arbetsplats. En plats där man inte bara var en resurs som skickades iväg på långa uppdrag, utan där människan och gemenskapen stod i centrum. Idag, 30 år senare, kan vi konstatera att drömmen blev verklighet.

Deras bakgrunder och drivkrafter skapade den perfekta stormen. I grund och botten var de alla systemutvecklare, men deras olika roller och erfarenheter gjorde dem till en ovanligt stark trio. När de tog steget kom de från samma bolag, men från helt olika platser i livet. Staffan var nygift, väntade sitt första barn och var hjärtligt trött på att ständigt skickas iväg på uppdrag till Norge utan möjlighet att ringa hem. Mikael var på sitt allra första jobb efter studierna, och önskade sig en roligare arbetsgivare. Tord, som var Mikaels konsultchef, var nybliven pappa och rullade barnvagnen hemma i Landskrona medan tankarna snurrade kring hur de skulle bygga sitt nya bolag. Trots sina olikheter förenades de i samma vision.

Starten och det faxade namnet 

Starten var allt annat än glamourös. Från början fanns det faktiskt ingen egen lokal alls – de satt antingen ute hos kunder eller jobbade hemifrån och pengarna fick man hushålla med genom starta-eget-bidrag och egna besparingar. Även namnet krävde sin insats. Efter att ha fått avslag på en rad namnförslag satt grundarna en kväll med en ordbok, slog upp bokstaven E och började desperat faxa in förslag till Patent- och registreringsverket.

Att man till slut fick namnet Softhouse – efter att en restaurang i Borås med samma namn hade gått i konkurs – är idag en klassisk historia i korridorerna. Men den riktiga kulturen byggdes inte genom ett namn, utan genom att man gjorde saker tillsammans på riktigt. När de till slut skaffade sin första egna lokal var det på Stormgatan i Malmö  – exakt det kontor som de sedan kom att stanna kvar i och växa i under jättemånga år. 

– Vi drog ihop alla en helg, köpte pizza och öl, och så drog vi vår egen nätverkskabel till alla rummen. Vi åkte till Ikea och köpte möbler och körde hem dem själva, minns Staffan.

Att våga växa och byta spår 

Det första året mitt i IT-boomen gick strålande, vilket firades med att de sju anställda hyrde en limousin och åkte till Skanör för att äta gåsamiddag. Men det var när de tuffare tiderna kom under IT-kraschen år 2000 som bolaget verkligen formades. Genom starka kundrelationer överlevde Softhouse krisen och tog strax därefter det modiga beslutet att expandera utanför Malmö och öppna kontor i Karlskrona. Att våga delegera ansvaret till en lokal ledning lade grunden för den starka, lokala kultur vi har idag.

En annan avgörande milstolpe kom när företaget insåg att den dåvarande trenden med tunga, överstrukturerade utvecklingsprocesser inte fungerade. Man lade all tid på att dokumentera i stället för att skapa riktigt värde för kunden. Lösningen? Tord ringde upp sin gamla lärare, Anders Sixtensson, som råkade vara på golfbanan och var trött på att spela golf. Det samtalet blev startskottet för Softhouse agila satsning, vilket gjorde bolaget till en pionjär i södra Sverige.

Gemensam stolthet 

När grundarna får frågan när de känner sig som allra mest stolta över Softhouse, flätas deras svar fint samman. Tord blir särskilt stolt när han rör sig ute i samhället och ser våra digitala lösningar användas på riktigt. Mikael och Staffan lyfter båda fram de fantastiska resultaten i kundundersökningarna. Men framför allt är de stolta över människorna. Båda nämner värmen i att Softhouse-kulturen idag lever vidare långt utanför Sveriges gränser, inte minst genom Himzos otroliga resa med att etablera kontoret i Bosnien.

Den otippade succén i Norge

Och när det kommer till överraskningar minns de alla äventyret med ansiktsigenkännings-tjänsten ”Twin Factor” i början av 2000-talet. Tjänsten lanserades globalt och skapade hundrametersköer på techmässan CeBIT i Tyskland. I Norge blev det en enorm succé med över 600.000 användare. En kille la 8 000 spänn på tjänsten som en icebreaker när han var ute och raggade, skrattar Tord. Tjänsten stängdes ner strax innan Apple lanserade sin allra första iPhone, som kunde ha varit det perfekta marknadsfönstrer. Äventyret gav ändå värdefulla insikter som senare blev grunden för investeringsverksamheten inom Softhouse.

Ansiktsigenkännings-tjänsten Twin Factor

Transparens skapar ”boomerangs” 

Hur lyckas man behålla en varm och familjär kultur när man växer från tre vänner till flera hundra medarbetare? Tord har ett tydligt svar på den frågan.

– Vi har alltid varit väldigt öppna och berättat om allting. Vi har aldrig haft några hemligheter eller några dolda agendor, säger han.

Den ärligheten och omtanken märks inte minst på att Softhouse har många så kallade ”boomerangs” – medarbetare som slutar för att testa något nytt, men som senare väljer att komma tillbaka. När någon slutar finns det inga sura miner; dörren står alltid öppen, vilket är det finaste beviset på en arbetsplats som bygger på medmänsklighet.

Nästa stora revolution / Från agila pionjärer till en AI-framtid 

Mycket har förändrats sedan 1996. Då drog vi egna sladdar, idag ligger allt i molnet. Men om man frågar grundarna om framtiden är de överens om att vi just nu står inför det största skiftet i bolagets historia.

– Om jag ser in i framtiden så ska vi ha med i bagaget att vi var ett agilt bolag, men vi behöver bli ett AI-bolag för att fortsätta vara relevanta, förklarar Mikael. Vi har bråttom att få till det, och vi förändras snabbt. Världen förändras och det får vi också göra.

Tord fyller i med samma starka framtidstro och modiga blick framåt: 

– AI är ännu större än internet. Det kommer inte bara att förändra information och kunskap, det kommer dessutom i grunden att förändra vad vi gör och hur vi gör det. Det kommer att bli en mycket större revolution, säger Tord.

Verktygen och teknikerna kommer alltid att bytas ut. Vi ställer om, vi lär oss nytt och vi hittar smartare vägar framåt. Men oavsett hur avancerad tekniken blir, så förblir grundreceptet detsamma som den där dagen med pizzan och nätverkskablarna: allt börjar med människor.